Enligt myter och sägner fanns det bebyggelse på Aspenäs redan under 1400-talet. Det skall också ha funnits ett kloster här, men det är ingen som vet med säkerhet. Vad vi vet är att Brynte Birgersson Lillie den 18 november 1569 erhöll mark som en gåva från Johan III, där han sedermera byggde upp Aspenäs Säteri, numera Aspenäs Herrgård.

Med anor från 1572

1572 stod Aspenäs färdigt, ägaren kallar sig Brynte Birgersson af Aspenäs, då mest ryktbar som framgångsrik fältherre under nordiska sjuårskriget, senare som regional överbefälhavare i Västergötland och ståthållare på Älvsborgs fästning. Gåvan var möjligen en belöning för militära bragder, möjligen ett försök att förebygga alltför vänskapliga förbindelser mellan mottagaren och kungens bror och rival, Erik XIV. Släkten Lillie innehade Aspenäs från 1569 till 1730. En av ättlingarna, överste Johan Abraham Lillie gav sin hustru ”Fru Karin Stake till Wallox-Säby” sätesgården Aspenäs i morgongåva och hälften av de gårdar och lösören, han kunde ärva eller förvärva. Det sägs även att han varit värd för Karl XII på väg till Fredriksdal och dödsskjutningen.

Ett frälsesäteri

Fram till år 1800 var Aspenäs ett frälsesäteri, vilket innebar ett lantgods avsett för åkerbruk som till följd av ägarens privatställning som frälseman, befriats från skatt till kronan. Frälsegods uppstod genom gåvor från kungen till adelsmän. Syftet var att belöna, men också att binda adeln till staten. År 1617 flyter termerna säteri- och sätesgård samman och sätesgården definieras därefter som det säteri som verkligen bebos av en adelsman.

Många ägare till Aspenäs säteri

Efter Lillie följde en rad mer eller mindre kvalificerade innehavare som drev verksamheten vidare med varierande framgång.

Anders Nilsson adlad Cederflycht (1670-1747) tillträdde 1730. Han sålde järn och brännvin och var dessutom kapare utanför Västkusten, en lönsam kombination.

År 1748 köptes Aspenäs säteri av Nils Lilliekreutz, som var bulvan för den verklige köparen, köpmannen Nicolas Jocobsob. Eftersom Aspenäs fortfarande var ett frälsegods, måste ägaren vara adlig. Affären ordnades så att Lilliekreuyz pantskrev fastigheten till Jacobson. Denne adlades 1756 och kunde då köpa Aspenäs. Von Jacobson uppförde en praktfull huvudbyggnad i trä, rustade upp ekonomibyggnaderna och odlade omfattande trädgårdsanläggningar. Von Jacobson startade ett tegelbruk som låg i närheten. Han var även en köpman med monopol på socker tillverkning i Göteborg.

Samuel Bagge övertog Aspenäs på liknande sätt när von Jocobsons son, Jacob, svårt skuldsatt var tvungen att sälja Aspenäs år 1780. Bagge handlade med tjära, järn och jordbruksprodukter. År 1800 fick Bagge Kunglig Majestäts tillstånd att köpa Aspenäs med flera frälsesäterier. Med tilltagande ålder försummade han underhållet av gården och 1808 tog en son över egendomen, som sedan splittrades på många olika händer.

Von Holten bygger den nuvarande herrgårdsbyggnaden

Själva Aspenäs, nu i mindre format köptes av Johan von Holten, som lämnade sin affärsbana helt för att ägna sig åt upprustningen av det förfallna herresätet. Den nuvarande herrgårdsbyggnaden, uppförd 1823 på grunden från 1500-talet, är hans verk.

Aspenäs storhetstid

Även i fortsättningen var ägarbytena täta, men den riktigt stora tiden för Aspenäs Säteri kom 1894, i samband med grosshandlare Arthur Seatons. Aspenäs blev en mönstergård med paraddjur, engelsk park och trädgård.

Seatons håller många överdådiga fester med yppersta socitén, till och med det svenska kungahuset. Nästan alltid hämtades gästerna av Carl Emil Johansson med ångslupen vid järnvägsstationen i Jonsered och transporterades över sjön till Aspenäs säteri. År 1900 ersattes slupen av en eldriven båt vid namn Giralda.

Arthur Seaton var en företagsam man med näsa för nymodigheter men också elegans av yppersta kvalité. Denna känsla för stil och elegans överfördes till Aspenäs i alla avseenden. Han gjorde Aspenäs till en mönstergård med paraddjur av rasrena hästar och kor med god stamtavla. Seatons upprättade parker med nya blommor och träd, allt i engelsk stil. Vägen fram till Säterit lät Seatons renovera och plantera en lindallé.

Seatons var för sin tid ovanligt generösa och omtänksamma gentemot sin personal och sina vänner. På jularna fick de anställda och deras barn julklappar. Lönerna för de anställda blev högre då Seatons tog över Aspenäs. Seatons donerade pengar till Lerums kyrka. När kyrkan renoverades och byggdes om 1899-1900 bekostade de målningarna och fönsterna som utfördes av Reinhold Callander. I dessa dekorationer ingår också donationer från släkten Seaton och tidigare ägarna Lillies och Cederflychts.

Från Säteri till Herrgård

Arthur Edward Seaton dog 1912 och hans son George tog över driften av Aspenäs. Tiderna var tuffa och George var inte lika duktig finansiär som sin far, under perioden 1927-29 styckades det som var kvar av Aspenäs upp och såldes ut i mindre delar. Herrgårdsbyggnaden med dess 5,5 hektar stora tomt köptes av grosshandlaren Axel Valdemar Holm.

De sista privatpersonerna som ägde och bodde på Herrgården var makarna Tellander. De köpte Herrgården 1930 och bodde där fram till deras död 1958. Makarna hade i ett testamente donerat Aspenäs Herrgård till Lerums kommun.

Konferensverksamheten startar

År 1966 bildades Stiftelsen Aspenäs Gården, stiftelsen byggde konferenslokaler och hotellrum. Hotell och konferensverksamheten startade 1967.

Rörelsen såldes till Morgan Persson 1991. Åren 1994-95 byggdes anläggningen till ytterligare nu med en kapacitet att ta emot 180 gäster och konferensutrymmen för 240 personer. Han sålde i sin tur år 2000 vidare verksamheten till Comwell.